Vindruvor... ah..! Satan jag tycker inte att Isabell ska åka iväg sådär utan mig. Den jäveln. Jag fyller år snart!!! Jag ska handla åt min mormor då som vanligt som jag gör varje fredag. (Rebelliskt...!) Men jag vill ha hit folk på kvällen som vill se på film med mig. Och jag vill ha smörgåstårta. Inte fel. Jag vill ha ett arbete också, nu, snart. Så att jag kan utveckla ett sinne för det liksom, så att jag kan dra hemifrån direkt efter studenten, med pengar på fickan. Upp till Norge, till brorsan. Bo där ett tag tills man fått ett jobb och en egen lägenhet där. Men jag vill inte lämna vännerna här. Usch. Är det värt det? Man kan ju åka ner varannan helg liksom. Åh jag ska... Jag ska leva livet alltså. Jävlar.Jag ska... åh jag ska göra så mycket.Vilken dagdrömmare jag är. Inga fötter på jorden. Ingen som helst koppling till verkligheten. Det kommer inte att gå bra för mig. Men det skiter jag i, jag ska klara mig helskinnad genom allt, jag ska lära mig av mina misstag och jag ska uppnå nirvana. Jag är den mest frånkopplade person jag känner. Jag önskar att jag fann en likasinnad som jag kunde drömma med. Eller... fler personer som jag? Alla kommer bli junkies. Kollektivt drogmissbruk - precis vad vi behöver.

Hah, gött, så nördig jag känner mig. Aktiva bloggar-plats numero 21...! Life ain't easy, and it ain't happening. Åh jag vill ut på ÄVENTYR! Jag vill göra olagliga saker och springa ifrån poliser, sparka människor, kasta ölburkar, vara rebell! Men jag är väl rebell så det räcker. Jag är ganska lycklig ändå. När jag träffar människor som jag tycker om, eller inte tycker om, det spelar inte så stor roll. Livet är det bästa som hänt mig.Åh...! Det finns så mycket jag måste göra, så många saker jag måste se och uppleva. Så många människor jag måste träffa, så många diskussioner jag måste ha! Så mycket sex jag måste ha, så många komplimanger jag måste ge, så extremt många nära-dödenupplevelser jag måste ha, så mycket adrenalin som måste forsa! Så många gånger jag måste skada mig när jag har roligt, så många hjärtan som måste krossas, så många som måste lappas ihop! Så många sorger och bedrövelser jag måste uppleva, så många dagar jag måste genomleva!!! AAAAH!Livet har ju redan börjat!

FILMER!Finns det något bättre än en riktigt bra film och en bekväm soffa? Finns det något mer extasfyllt än att sitta och se en rysare på bio? Psykologiska filmer. Filmer du måste se tre gånger innan du förstår vad de handlar om. De måste vara de bästa. Filmer du hittar nya detaljer i varje gång. Som Pulp Fiction. Eller American Beauty.American Beauty är en typisk estetfilm. Den är vackert gjord och bildspråket gör allt. American Beauty är en ögonöppnare, ett verklighetsbekräftande mästerverk, med Kevin Spacey i ledningen. Helt underbar. Den skildrar varenda känsla som finns på ett helt perfekt sätt och den skapar en otroligt underbar atmosfär. Jag älskar den filmen.Vi har också det givna mästerverket Old Boy! Old Boy är en helt underbar film, med den sjukaste intrigen och med den perfekta hämndaktionen. Old Boy - ren koreansk perfektion. Underbart skådespeleri, och ett bildspråk som inget annat! Oslagbar! Så full av verklighet, så skrämmande och så originell. En milstolpe inom filmindustrin. Den s.k "uppföljaren", Lady Vengeance var dock inte av samma klass. Men att hålla samma klass är inte uppföljares grej.Trainspotting är också en genialisk film. den skildrar ett heroinberoende bättre än någon annan film jag någonsin sett. Alla risker, all rädsla och all tanklöshet. Och all njutning. Det verkar i många ögon som att den filmen är drogliberal - men nej. En man som får HIV och ett spädbarn som dör, det är inte positivt. Trainspotting kommer dock att vara en favoritfilm för evigt. Helt underbar.

Helenah följde med mig hem idag också förresten. Hon är jävligt sweet att prata med, för hon lyssnar och förstår, men gör ingen stor grej av det liksom. Jag kan säga... typ allt till henne. Och det känns bra, för vi står inte varandra så nära egentligen liksom.Jag har inte gjort något vettigt idag alls. Rökt fyra cigg och druckit åtta koppar kaffe. Inte lyssnat på historialärarinnan och varit sjukt rastlös på min samhällslektion. (Ja, det är de enda lektionerna jag har på måndagar.)Imorgon är det jämställdhetsföreläsning. Halv elva börjar den. Jag börjar inte skolan förrän tjugo över tolv, så fuck nej att jag går på den föreläsningen liksom. Aldrig i livet. Anar kollektiv mass-skolkning... Typ ingen ska gå på det. Så att det blir nog en rolig föreläsning. Folk slipper ju sitta på varandra åtminstone.Ska nog ta mig en kopp kaffe igen.Lånat ut alla mina filmer till Helenah nu. Fear and Loathing... Eh, The Crow. Och Boondock Saints. Fan den hade jag velat se idag. Åh nej jag ska se på SNATCH! Jag älskar filmer. Åh min filmkärlek måste få ett eget inlägg.

Jag har mitt högra långfinger ihoptejpat med mitt högra pekfinger, detta kan resultera i en ytterst intressant stavningsmodell. Bara för informationens skull. Har haft en händelselös dag i skolan, och jag glömde att lämna tillbaka kameran. Klantig är jag. Hade ju faktiskt rast mellan 12.10 och 14.30 Och jag bor tio minuter gång ifrån skolan. Fem minuter med cykel. Och jag cyklade. Men om man försökt sig på att cykla hem så skulle jag ju rullat baklänges... (negativt alltså.) Den onda mannen som tejpade mina fingrar är Nordh. Fast jag tror att jag bad honom. Jag ska ha det så tills imorgon, för fem kronor. Läskigt.

Daniel hade fått åka till sjukhuset idag förresten. Stackars man. Ååååh män! Nej jag ska inte byta ämne. Han hade fått ett sår infekterat och de var tvugna att sy det och grejer osv... Men vafan. Jag är så ledsen för hans skull.Känner mig lite ensam minsann. Rädd för morsan och Nocke, vill inte vara här. Kanske vara därför jag inte ville lämnas här. Att analysera sig själv och sitt beteende är nog inte så smart. Så jag ska sluta.

Försökte förgäves få Nordh att stanna här, bara liiiite till. Men det gick inte så bra. Jag kan ju inte hjälpa att han är så bekväm att sova på.Jag gillar män. De luktar så gott och de... de har ett sätt som gör mig knäsvag. Jag tycker om att bli lite knäsvag ibland. Get carried away. Känns bra.Men jag vet inte. Hur tillfreds jag än är och kommer bli med mig själv kommer tillvaron aldrig att rätta sig efter mina behov.

Nu har jag fått en reskompis på lunar som vill resa till Vietnam med mig. Det känns ju bra. En galen nittonåring vill ha mitt sällskap. Jag vill att Nordh ska komma snart, så jag får någonting att göra. När man faktiskt svarar på gästboksinlägg ifrån totala främlingar så anser jag att man är ganska så sysslolös. Men den där mannen verkade ganska trevlig ändå. Vi lyssnar på samma musik och ser på samma filmer och gillar samma festivaldelar och vi... vi skulle nog kunna ha riktigt roligt. Så han var värd att skriva lite med.Men jag vill fortfarande att Nordh ska komma. Jag saknar honom och bryr mig om honom. Och jag måste se till att han håller sig ifrån farliga människor och elaka... allt.Det var inte längesedan jag hade rött hår. Jag saknar det som fan, men det är gött att slippa vara orolig för att ens kläder och andras kläder och ens ansikte och allt ska gå och bli rosa så fort man rört vid det.Så jag dödar kallblodigt två flugor i en smäll och lägger upp en bild på både mig och Nordh och mitt röda hår. Briljant.